Det var några dagar sen jag skrev senast här på bloggen, men det behöver vi inte låtsas om. Onsdagar är den dag vi går längst i skolan och som en bieffekt utav detta är det även den dag då vi alla är tröttast. Men jag har trots det lyckats göra klart nästan allt som ska vara färdigt nu och kan därför sitta hemma och äta glass istället för att vara produktiv. 

När vi skulle besöka Central Park i New York var vi i alla fall smarta nog att planera in att ta tunnelbanan hem istället för att gå två timmar till, men vi hade inte riktigt räknat med hur enorm parken skulle vara och hur svårt det skulle vara att hitta där. Efter några timmar var vi 1) vilse, 2) hungriga, 3) aningen våldsammare mot varandra än vad vi hade varit när vi lämnat hotellet på morgonen. Dagen hade dock börjats med ett slag i ansiktet och näsblod, så den tredje punkten är en svag en. 

I en del utav parken fanns det flera baseballplaner där olika människor spelade och vi stod där en stund och tittade. Ett flertal bänkar i parken hade små skyltar med olika texter, allt från... låt oss kalla det förlovningspresenter (kanske inte mitt förstahandsval, men å andra sidan var det ju inte jag som friade) till Victors bänk. Victor var väldigt nöjd över att ha hittat sin bänk.