Studio och annat roligt

 
Efter lite om och men har jag äntligen lyckats byta en av mina kurser mot Foto 2 istället och idag var första lektionen för mig. Lyckades ta en bild på morgonen till ett projekt de jobbat på i ca tre veckor och kunde sedan konstatera att de under sina tre veckor fått till så otroligt mycket häftigare bilder än vad jag lyckades med under mina tre minuter mellan hundpromenaden och att springa till bussen, men det kanske är ganska logiskt? Vi fick även spendera en timme i studion idag och skulle då arbeta med att repetera ljussättningar från andra fotografier, något som var både roligt och svårt. 

Idag är för övrigt min enda typ hästfria dag, ska bara till stallet för att hämta sadeln. Hanna tar Wilma istället, vilket är ganska skönt. Jag älskar att vara i stallet, men 7/7 dagar i veckan kanske blir liiite mycket!

inomhusfotografering är inte riktigt min grej

 
Herregud vad jag tycker att det är svårt att fota inomhus, speciellt i ridhus där det alltid är så mörkt! Nu hade Djursholm några stora fina fönster längs med ena långsidan, men det var olyckligt nog inte på läktarsidan och då blir det lite som det blir med fotograferandet. Var dock roligt att åka dit och titta, samt riktigt roligt att träffa några utav lägerbarnen ifrån sommaren och en av ledarna jag jobbat med! Två utav tränarna från Kovik skulle tävla i eftermiddagsklassen, vilket var lite trist att missa då vi bara var där runt lunch. 
 
↑: snyggingen ovan var min favorit bland de starter vi såg! ↓: Motivet 60 meter bort, då går det sådär haha!
 
 
 

v a t t e n

 
Det här med att fota vatten i rörelse är ju sjukt coolt. Kom på det idag, men nu är det ju lite sent för att ta liknande bilder som dessa... Om jag såklart inte har några hardcore-vänner som gärna ställer sig i vattnet för lilla mig? Tänk på konsten. Konstvärlden skulle tacka er. 
 
 
Skämt åsido i det förra stycket. Men jag ska faktiskt ta och se om man kan hitta på något med vatten för det är ju väldigt lätttillgängligt liksom, och så kanske man inte just behöver ta sånna här bilder. Kan typ leka med vattenkranen eller nåt. Det kommer lösa sig, min fantasi har oftast inga gränser bara ibland. 
 
 

Vardagslyx och att vara spontan

Det här med spontanitet är inte min grej. Ni som känner mig borde vid det här laget veta det och ni som inte vet, grattis nu vet ni och med det borde ni känna till att ni oftast inte kan komma till mig samma dag och fråga HEJ HANNA VILL DU GÖRA DET HÄR OM EN TIMME. För jag funkar inte så. Mina planer rubbas och även om idén kan vara magnifik och superb så kan jag säga nej. När jag var 13 år var jag skeptisk till att åka till Barcelona över min födelsedag okej. Kära Elin frågade mig i veckan om jag ville hänga med på en dressyrtävling idag och min första tanke var neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej mina planer </3 Men dagen efter hon frågade svarade jag ja och det var riktigt kul! Blev så himla taggad på att börja tävla så ska se vad jag kan göra åt den saken.Jag tror Elin fick några bra bilder så hoppas hon lägger upp dom senare! Nu kommer jag inte ens ihåg vad jag hade för planer för denna lördag. Borde som alltid plugga inför nästa vecka men man måste ju leva lite också. (lol det slutade med att jag åt choklad och tittade på två avsnitt Weeds - life) 
 
Från en torsdagskväll när jag börjat skolan och päronen sa: Nu äter vi middag i Björkvik och jag faktiskt utan problem följde med. Man behöver vara spontan och unna sig vardagslyx. Glöm inte det. 

antal fotogeniska djur: 0

 
Visst är det roligt med ston? Lite spännande liksom, man vet aldrig riktigt vad som ska hända. Humörssvängningar hit och dit, är inte det fantastiskt? Nej, så illa kanske det inte var idag men en brunstig Wilma har ingen höjdare. Funderar på om hästar kan få mensvärk, vad tror ni om det? Oavsett vad fick hon hoppa lite på ängen vid stallet, skutta över några mindre och några större stockar och mest bråka av sig lite. Tror att hon behövde det. efteråt såg hon betydligt mer nöjd ut än innan! Stundvis gick hon helt okej, men för det mesta var hon bara stökig. Inte direkt dum, men stökig. 
 
Visste ni förresten att vi just nu har 0 fotogeniska djur i familjen? Vår förra hund var himla fin på bild (fin överlag, så himla fin), och hade ganska bra koll på vad man ville när man "pratade" med henne = bra bilder. Wilma har en fantastisk förmåga att se ut som den sista kvarlevande dinosaurien och Biffen blir bara en suddig svartvit röra, tillsammans har de fått mig att inse att det här med att fota djur är betydligt svårare än vad man tror!
 
Dino 
 

statusuppdatering

 
Idag har jag, utan några katastrofala följder, övningskört runt på Värmdö. Ingen dog, bilen gick inte sönder och ingen blev traumatiserad, så nog tycker jag att jag är godkänd. Har kollat runt lite på tävlingsdatabasen och insett att en nationell dressyrtävling kommer pågå i helgen inte alltför långt bort, kanske ska man åka dit och kika lite? Wilma gick riktigt fint igår, kanske ska vi planka in och rida några varv?

Avslutade kvällen med att fira min överlevnad med te och blåbärspaj, men intressantare än så blir det nog inte. Ska kanske höra av mig igen när jag har något roligt att berätta eller några fina bilder att visa? 

not giving up just giving in

 
 
 
 
 

nya veckor kan behöva inspiration

Jag har seriöst gjort ett kollage, hur duktig är inte jag egentligen?!
 
Det finns hel del konst i världen. En del konstig konst. En del väldigt klok konst. En del väldigt korkad konst, onekligen. Många bra böcker och meningsfyllda fotografier och vackra målningar.

Av någon anledning har en av mina favoritkonstnärer länge varit Vincent Van Gogh, hur otroligt klyschigt är inte det liksom? Tycker om hans verk, tycker om de små fragment av hans historia som jag känner till. Visste ni att det sägs att han drack gul målarfärg för att han trodde att det skulle göra honom lycklig? Han tyckte att gul var en lycklig färg och trodde på att lycka kom inifrån. Innebär det att han var lyckligare, eller åtminstone försökte bli lyckligare, när han målade solrosorna? 

Tack vare den enda fotokurs jag gick fick jag upp ögonen för fotografen Sally Mann, som helt ärligt verkar en aning sjuk i huvudet. Hon har fotat allt från sina egna barn till döda ruttnaden kroppar till gamla slagfält där hundratals människor mist sina liv. Täckt hela cirkeln liksom. Måste man inte vara lite sjuk i huvudet för att söka sig till något sådant?
 
Just nu läser jag Jessie Burtons The Miniaturist och Jennifer Strouds fantastiska blogg, försöker att få intryck på andra sätt än genom bara bilder. Lyssnar på musik, försöker kanske ta in så mycket som möjligt för att sedan kunna få ur mig något eget? Tycker ni både läsa både bloggen och boken, de är (ursäkta uttrycket) skitbra båda två. 

Har ganska exakt en vecka på mig att se Nick Brandts utställning på fotografiska. Har tänkt på det hela sommaren men inte tagit tag i saken, tyckt att jag har haft gott om tid på mig. Är jag en mästare på att skjuta på saker, eller vad?

first I fell slowly and then all at once

Jag är ju helt ärligt talat kär i denna Camaro. Eller ja, alla Camaros som är från -67, -68. Vet inte vad det är med dom som gör att jag bara dör varje gång jag ser en, men ja någonting är det. 
 
Hej! Himla roligt att det kommer lite nya människor hit, telefonen har plingat ovanligt mycket för att blogg.se appen säger att det har kommit en ny kommentar på bloggen. Fortsätt så, det motiverar en att börja skriva och fota igen. 
Min photoshop verkade bara behöva en paus, men nu funkar den igen tack och lov. Detta är då från när jag var på dragracing i Tierp för två veckor sedan med min kära far och våra familjekompisar. Vi satt i drygt 5 timmar utomhus i strålande sol och tittade på bilar och motorcyklar som tävlade mot varandra på en raksträcka som var 400 meter lång. En speciell typ av bil kom upp i 494 km/h?!?! Helt sjukt, men det var verkligen en rolig grej att göra om man tycker bilar är kul liksom. Annars suger det nog rejält. 
 
Alla som tävlade värmde upp däcken med, för det mesta, grymma burnouts

Det första av hösten



Snacka om att hösten har kommit nu! På morgonens hundpromenad låg det dimma över hela Nacka och när bussen åkte över bron såg man endast en vit vägg på varje sida. Tycker dimman är himla häftig, men det får gärna spricka upp i sol senare på dagen. 

Igår joggades Wilma i skogen och vi övade på lite skänkelvikningar och slutar längs med småvägarna. Svårt när man inte har en spegel att titta i, men nog tycker jag att hon gick fint. Så fort vi vänder hemåt får hon plötsligt väldans med kraft i sig och det är då man får passa på att fånga upp den haha! 

Det sista av sommaren

 
Okej, ni anar verkligen inte hur svårt det är att fota från en liten motorbåt när föraren bestämmer sig för att testa hur fort den kan gå. Sommaren är i alla fall officiellt över här i Stockholm, något som vi alla kan konstatera när vi tittar ut genom fönstret.

I helgen tog vi hem Wilma igen och första ridpasset för mig var igår. Skritt och trav, ett försök till att gå igenom grunderna innan vi kör igång ordentligt. Tycker nog det gick helt okej, kändes oavsett vad bra att vara tillbaka i stallet igen.