Hej mina goa och glada kexchokladar!

Återvände från Spanien igår, förstår inte hur jag kunde längta hem där ett tag.... Vem vill byta bort 35-gradig värme och sol mot ett fisljummet Sverige? Men nu är jag iallafall hemma och det bär idag av till stallet och senare till Elins landställe. 

 

Tillbaka till Spanien då. Vi hyrde ett hus av vår familjekompis i Benalmádena i södra Spanien, ett vitt två-våningshus med pool och sjukt fin utiskt ut över havet. Mamma och pappa hade AC i sitt rum men jag fick nöja mig med en takfläkt som lät som satan och som bara körde runt den varma luften i mitt rum.

 

Vi gjorde verkligen inget speciellt under de 16 dagarna vi var där, vi läste, spelade kort, badade, solade och då och då tog vi en sväng runt i stan. Men allt man gjorde blev man ju svettig av; seriöst jag har aldrig känt mig såhär fräsch om min hud! Den känns liksom ren och mjuk, superhärligt. Vi gick på nån marknad också, jag träffade Elvira och Elin (hade det askul med dom) och sen åkte jag även till Gibraltar med mamma och pappa. Men det var liksom allt jag gjorde, så det var ändå skönt att komma hem och slippa känna sig uttråkad. Här finns det ju oftast alltid nån kompis hemma. 

 

Är ju ute i skärgården och får mitt internet via en Ipad som jag trodde hade fritt surf. Nu har det visat sig att så inte är fallet och jag har tvingats sänka hastigheten på mitt surfande för att kunna fortsätta. Känner mig lurad, rent av bedragen. Kanske ett tecken på att jag har det himlans bra just nu, att jag kan bli upprörd över något sådant? Sitter i soffan på den inglasade verandan och dricker te, lyssnar på musik (streamar via Spotify, kan det vara därför surfen tog slut månntro?) och surfar runt på nätet. Lever det goda livet, helt enkelt. 

Var ute på en sista kvällspromenad med valpen för någon timme sedan, passade på att knäppa några bilder i det häftiga kvällsljuset. Olyckligtvis är Biffen den där sortens valp som inte kan sitta still i mer än några sekunder; med krav på att det ska finnas något spännande att titta på som en sedan kan kasta sig efter. Skulle hemskt gärna ladda upp fler bilder och visa er, men sedan var det ju den där grejen med internetet...

Det är underligt det här med att vissa människor tycks vara gjorda för ett visst språk, hur det passar dem så bra. Hur människor kan vara bra på olika delar av ett språk, eller varför inte flera språk? Jag tycker att jag är duktig på språk, i en viss mån. Jag skriver mycket, läser mycket, och talar mycket på både engelska som svenska. Grammatik och stavning är lite min grej, är inte det underligt? Att jag fick fallenhet för just det? Något jag däremot inte fick fallenhet för var spanska; herrejävlar vad jag tyckte det var jobbigt!



Både jag och Hanna (blogg-Hanna, för er som inte vet, och jag gick i samma klass genom hela grundskolan) gick ur nian med A i spanska. Visst fick jag försöka två gånger på det där muntliga nationella, jag satte det inte på direkten som hon gjorde, men ett A fick jag likaså. Hanna hade nog fått något högre om det funnits, ett AA liksom, men ändå. Noteras bör att jag inte hävdar att vi var likvärdiga i våra spanskakunskaper, men på pappret var vi det. Den stora skillnaden är dock att Hanna avslutade även Spanska 3 samt Spanska 4 med A i betyg, medan jag hoppade av Spanska 3 efter... en månad? Ish? Det där var inte min grej; jag var delvis fruktansvärt dålig på det och delvis tyckte jag illa om läraren (det händer mig ibland, vet inte riktigt varför? Kan det ha med mig och göra istället för med dem? Naaah...). Resultatet? Jag kan fråga var toaletten ligger på spanska, samt be om ursäkt för att jag kommer försent. Det hände en del i högstadiet. Det händer en del fortfarande men nu kan jag be om ursäkt på svenska istället. Visst tog jag mig runt på min krackliga spanska när vi var i Lloret, trots att de tekniskt sett talar katalanska och jag "talar" castellano, så lite stolt är jag, men nog är det lite underligt hur det där med spanska kan passa någon som handen i handsken och smaka fullkomligt förskräckligt i mun på andra. Personligen tycker jag att spanska smakar som den hostmedicin jag tar just nu; går att få ner, absolut, men skulle kanske helst undvika. 

Efter att ha spenderat två veckor i härliga Lloret De Mar i Katalonien har jag nu återvänt hem! Har bytt värme och öppna hav mot åska i en sluten skärgård, men det är ganska mysigt här med. Var i Lloret med 11 vänner och bara njöt av livet; badade, tränade, gick på upptäcktsfärd i gamla kastell, och blev intensiv tvåveckorsstammis på olika ställen. Jag och min kära rumskamrat hittade en mysig restaurang att äta lunch på så fort vi fick chansen och en i gänget (som bott i Lloret) kände till en bar där vi hängde nästan varje kväll. Tyckte om känslan av att bli igenkänd när vi kom till "våra" ställen, en blir lätt bortskämd med sådant. 

Sedan jag kom hem har inte mycket blivit gjort; började först igår titta igenom de få bilder jag tog under resan trots att jag kom hem i måndags, har istället spenderat mest tid i soffan med valpen och försökt göra mig av med den förkylning jag lyckades dra med mig hem. Plockade kantareller igår, kan hälsa från Biffen att han är expert på att hitta kantarellerna och nog tycker att de är ätbara så som de är när man hittar dem i mossan. Vi är än inte helt överens om detta.

Nedan får ni lite mindre semestriga bilder från en väldigt semestrig plats ↓

Hejhej! Idag kom jag hem från Norge där jag spenderat den senaste veckan tillsammans med Simon och hans familj. Hade det sjukt mysigt där och bilder kommer inom kort. 

 

Tänkte idag gå tillbaka en och en halv vecka i tiden då kära Madde kom över en sväng. Mogna som vi såklart är blåste vi såpbubblor och höll på ett bra tag med det. Så klart fotades det hej vilt och här är lite av resultatet!