Igår begav vi oss till Siggesta igen för att delta i årliga Siggestaritten, mitt och Wilmas första försök på dressyrtävling tillsammans. Siggestaritten är en liten egendesignad version utav en Pay & Ride som jag var med och startade på Siggesta för några år sedan, så nu var det dags att delta för första gången! Tror ni att Wilma tyckte det var en bra idé? Absolut inte.

På framridningen kändes hon helt okej; tanken var att litegrann jogga igenom programmet väl inne på banan och bara ta det enkelt, men hon hade helt andra planer. Några bocksprång blev det allt i galoppfattningarna på framridningen men hon fattade i alla fall galopp. Väl inne i collecting ring däremot surade hon ihop fullständigt och vägrade nästan att ta ett steg till och som den envisa åsna jag själv är sket sig allt fullständigt. Haha ni anar inte hur arg jag var efteråt, först på henne och sedan på mig själv! Efter en stund lyckades jag lugna ner mig, men satan vilket taskigt temperament jag har ibland. Blir så arg när jag vet hur fint hon kan gå i vanliga fall och hon gör sitt absolut värsta när det väl gäller. Men men, som de sa i stallet; då var vi något att träna på! Ska försöka ta mitt körkort så snabbt som möjligt och sedan försöka komma iväg på lite Pay & Ride's så kanske det släpper till slut...