Här ser ni Wilmas hagkompis, aka. den enda hästen som är så snäll att hon bara går undan när Wilma kommer fram och vill bråka. Var otroligt trött idag när jag kom till stallet och inte ett dugg sugen på att rida, men ändå gick det riktigt bra! Körde bara lite lösgörande i trav och Wilma kändes riktigt glad idag. Hon tycker om att stå i mittgången när jag gör iordning henne, där passerar det mycket människor och hästar och hon har hela tiden något spännande att titta på, och varje gång hon fick syn på mig spetsade hon öronen och såg ut som en glad liten ponny. Vilket hon typ är. Ibland. Pappa och jag hade just en kort diskussion om att hennes huvud är oproportionerligt stort jämfört med hennes kropp (hon har Full/Ex-full trots att hon bara är 158)...