Snart är min vecka som lägerledare över och jag ska få åka hem till Stockholm igen. Ska bli skönt att få sova i min egna säng igen, samt att få slippa bakgrundsljudet av 21 barn. De har dock varit fantastiska allihopa och det har varit riktigt roligt, men herregud vad trött man blir! Det här är deras femte (och sista) kväll, men min sjunde, så vi är nog alla ganska slut nu. Men på söndag bär det av hemåt för mig igen, ska försöka sova ikapp lite på tåget. Hem till min säng och hundvalpen och bryggan på landet, det kommer bli bra det. Vi hörs kanske igen om några dagar!

 

 

Ytterligare en inofficiell skoldag avklarad, ni vet en såndär då man går till skolan för att äta lunch och prata lite skit med olika människor men som man lika gärna skulle ha kunnat spenderat hemma för alla på hela skolan har mentalt gått på sommarlov nu? En sådan dag. Jag åker iväg på hästjobb på fredag så har förberett lite inför det och sedan umgåts med Vilma. Druckit te, pratat lite strunt och bara tagit det lugnt. 

Har även umgåtts lite med Hanna ikväll och sett hennes bilder från vår gamla skolas bal för niorna och man blir liksom så glad när man ser så mycket bilder på glada människor, det är helt galet. Delad glädje är dubbel gläjde, och delad sorg är halv sorg; ett av de sannaste uttryck jag vet. 

Imorgon åker Wilma hem till Katrineholm, där hon ska gå på ridläger hela sommaren. Jag kommer åka ner några veckor och jobba på gården, men i övrigt blir det nog en helt hästfri sommar (på både gott och ont).

Vi avslutade säsongen med en hopptävling på Siggesta, min hemmaplan. Wilma var trött i första klassen men tog sig runt felfritt och fick en rosett, sen i andra klassen skärpte hon till sig och även om första hindret blev lite stökigt (hoppa 80 cm från skritt är inte alla hästar som kan!) så gjorde hon resten av banan riktigt snyggt och vi gick till omhoppning på 90 cm, felfria även där men inte i närheten så snabba som några utav stallets riktiga racerponnys haha! 

Även Biffen var med och var lite nervös i början, det var första gången han var så nära så många hästar och det kan nog vara lite skrämmande när man själv bara är en halv hand hög! Men efter att ha fått busa av sig lite i rasthagen lugnade han ner sig lite. Fick dock tillrättavisa honom några gånger, det är inte lätt med valpar...

 

Påbörjade den här veckan med en ordentlig förkylning och låg hemma sjuk i tre dagar, kraftigt övertygad om att jag var döende i en ny än oupptäckt sjukdom (nya pesten typ, fast med förkylningssymptom). Började till slut piggna på mig och traskade över till Hanna tillsammans med hundvalpen för en lunch, alltid trevligt att slippa göra själv liksom. Sedan var det tillbaka till skolbänken på torsdag med hoppträning på eftermiddagen, vilket gick bättre än någonsin! Wilma var mycket mjukare i kroppen och jag kände verkligen att framridningen blev som den skulle. Gäller att rida mycket mjukgörande samtidigt som man kommer ihåg tempot och verkligen driver framåt, då hoppar hon fantastiskt efteråt! 

Idag var det dags för skola igen; lite betygssnack om matten (som gick över förväntan) och lite att ta ikapp på engelskan, har en uppsats kvar att skriva. Senare på eftermiddagen drog jag tillsammans med Hanna, Madde ,och Märta in till Gröna Lund för att se Måns Zelmerlöw uppträda. Var superroligt, lite på gränsen till nostalgitrip när han sjöng de lite äldre låtarna, men kanske inte den wow-effekt som jag fick på några utav förra sommarens konserter. Lite mer av en rolig grej att göra och fortfarande väldigt roligt!

Ingen kamera med, fick bli Iphone och Instagram istället ↑

I lördags var det dags för en pay&jump på Runsten, 70 samt 80 cm. Första gången som Wilma och jag åker iväg, så nervöst var det. Lastningen var inga problem och på något magiskt sätt lyckades vi ta med allt vi behövde, annars är det typiskt oss att glömma något! Men när vi väl kom fram hade vi räknat fel och jag fick ca 10-15 minuter på mig att rida fram. Tog en galopp i båda varven, hoppade två småhinder och gick sedan in på banan. 

 

Första klassen förstod Wilma inte riktigt vad det handlade om och hon var seg och stel, men hoppade gjorde hon! Insåg snabbt att jag kanske varit lite väl mesig när jag valde en 70-klass, för oj vad högt över hon hoppade! Både hon och jag saknade dock lite fokus, för oss var uppvärmingen liksom inte över än. Men vi tog oss runt felfritt och fick sedan en ny chans att göra rätt.

 

80-klassen gick betydligt bättre, även om hon fortfarande var seg. Underlaget var dock sand så jag kan tänka mig att det var tungt för henne. Även den här gången tog vi oss runt felfritt, men jag fick fokusera mer på att få henne framåt än på att rida ordentligt och hamnade därav lite framåtlutad i sadeln, armbågarna utåt, och lite sådana saker. Tycker dock att vi gjorde bra ifrån oss för att vara första gången och även om Wilma inte riktigt förstod vad det hela handlade om så gjorde hon vad jag bad henne om, och mer än så tycker jag inte att jag kan kräva av henne. Bästa Hanna var med och hjälpte till samt fotade, hade nog inte klarat det utan henne!

Igår fick jag och Wilma vara med på hoppträningen i stallet, vilket var både roligt och jobbigt. Efter bara en kvart var vi genomsvettiga båda två, men hon hoppade glatt vidare och skötte sig riktigt snyggt. Lite stel i svängarna och aningen vinglig, vilket gjorde det svårt för mig att koncentrera mig på rätt saker = några missar här och där. Men annars gick det bra! Tanken är att försöka hinna ut på en Pay & Jump innan hon åker tillbaka, ska försöka få med mig Hanna bara så jag har lite hjälp. Det där med tävling är ju inte riktigt min grej så det blir nog en ganska lagom stor början haha!

Olyckligtvis lyckades hon sparka mig huvudet efteråt när jag stod hukad vid hennes bakben; hon tycker inte om att man är där och pillar för länge och svingade till, lyckades träffa mig rakt i huvudet med benet (inte själva hoven tack och lov) och så fick jag min tredje hjärnskakning. Mådde hyfsat igårkväll, men idag efter att ha varit i skolan och sprungit runt är det inte lika bra. Blir bara till att vila i några dagar, så blir det nog bra det här med!

Över påsklovet besökte jag Duved/Åre under några dagar och fick då uppleva Tännforsen. Vattnet stod så lågt att vi kunde gå ut en bra bit i vad som vanligtvis var själva forsen och jag fick höra att man varje år byggde vad som i princip var en enorm igloo under vattenfallet (ish?). Då det varit för lite snö och kyla i år blev det ingen isgrotta, men utsikten var ganska otrolig ändå! En vacker dag ska jag lära mig att våga höja bländartalet lite så att skärpedjupet blir som jag tänkt mig, men den dagen är tydligen inte här än...

Nu börjar bloggen ta lite form i alla fall, även om jag fortfarande inte är helt nöjd. Ska spåna lite på en ny bakgrund, kanske ändra titeln lite också. Är sugen på något lite mer svart/vitt, för att hålla designen så ren som möjligt. Nu när jag ändå gått en webbdesignskurs kan man ju tycka att jag borde kunna det här med bloggdesign, men tydligen inte haha! Nu ska jag och valpen sova, imorgon ska jag försöka hinna gå igenom lite bilder från det senaste årets resor...

"Spanien är det enda land i världen som enbart använder sig av en enda hästras, den inhemska Andalusiern. Dessa andalusier tränas så att de ryggar (backar) samtidigt som de sparkar bakut för att effektivt skingra folkmassor och bråk." - Wikipedia

Liksom Andalusierproblemet borde gå att ta sig runt och faktum kvarstår oavsett vad att Wilma är en naturbegåvning på att backa och sparka samtidigt, så visst borde vi klara av det där? Spanien är dessutom ett ganska varmt och trevligt land, det här tror jag blir bra. 

Det enda jag verkligen letade aktivt efter på mässan var ett pullarträns i storlek X-full och jag lyckades faktiskt hitta ett, men tror ni inte att mitt kort då inte fungerar med deras kortläsare? Aja, fick adressen till deras hemsida så förhoppningsvis löser det sig. Tröstshoppade sedan två schabrak och ett par benskydd, för någonting måste man ju få med sig hem, det var vi nog alla överens om. 

Hade en kort skoldag idag och trots att rektorn hävdar annorlunda är det fantastiskt bra för jag får ju trots allt mer tid att nörda över mina tv-serier. Senaste avsnittet av How to get away with murder var intensivt och fantastiskt och alla som inte har sett serien borde börja göra det nu. Har tagit mig i kragen och gått igenom ytterligare några bilder från USA... Två stycken. Jag har gått igenom två nya bilder. Försökt mig på lite retrokänsla men inte för mycket, mellanmjölksvarianten ni vet.

Hästen fick nya skor igår vilket gick galant, hon skötte sig suveränt. Såg visserligen inte helt nöjd ut när han började slå på de nya skorna men gjorde ingenting dumt. Allt i stallet börjar äntligen landa, snart kommer hyllorna upp i skåpet och då kan vi äntligen boa in oss ordentligt. Självklart finns det alltid saker som ska göras men det kan ju vara skönt att få vara färdig med en del liksom. 

 

Red ut igår med Wilma och hamnade lite vilse. Tänkte att 'den där stigen ser bra ut, den tar vi' men insåg snabbt att så inte var fallet. Den var fylld med rötter och stenar, det var till och med stora hål som vi nästan gick ner i, så jag var ganska lättad när vi lyckades ta oss bort från den. Wilma kämpade dock på bra, men hade idag ett svullet bakben. Vi skrittade därför bara en sväng och jag får se imorgon hur det ser ut. Hon verkade inte i alla fall inte ha ont, det är alltid något. Om det hände igår eller idag i hagen vet jag inte, med tanke på hur klumpig hon är skulle det lika gärna kunnat ha hänt i boxen liksom. Men men, sånt är livet. Än så länge verkar hon trivas bra i nya stallet, har faktiskt blivit riktigt kelig av sig! Haha, de första dagarna trodde vi nästan att vi hade tagit fel häst; såhär mysig har hon aldrig varit! 

Yes, Wilma har återvänt till Stockholm efter mycket om och men! Vi hämtade henne idag och trots att hon bara åker transport ungefär två gånger om året skötte hon sig riktigt snyggt. I år kommer har vi bestämt att flytta henne till Stall Kovik istället och så fort vi ställde in henne i boxen kom hennes nya granne fram och hälsade. För er som inte är insatta i ämnet är Wilma (numera känd som Wilma II i stallet) inte alltför förtjust i andra hästar men snacka om kärlek vid första ögonkastet! Haha, ni anar inte hur förvånade vi blev! 

Imorgon är planen att åka ut och börja boa in oss i stallet samt känna igenom henne ordentligt. Det är alltid rörigt och förvirrande när man kommer till ett nytt stall och igår råkade jag sno någons annans torv, men än så länge har alla vi pratat med varit väldigt hjälpsamma så det ska nog gå bra. Denne någon snodde dessutom tillbaka lite torv från oss, så det ser ut att ha löst sig...

 

 

Det var några dagar sen jag skrev senast här på bloggen, men det behöver vi inte låtsas om. Onsdagar är den dag vi går längst i skolan och som en bieffekt utav detta är det även den dag då vi alla är tröttast. Men jag har trots det lyckats göra klart nästan allt som ska vara färdigt nu och kan därför sitta hemma och äta glass istället för att vara produktiv. 

När vi skulle besöka Central Park i New York var vi i alla fall smarta nog att planera in att ta tunnelbanan hem istället för att gå två timmar till, men vi hade inte riktigt räknat med hur enorm parken skulle vara och hur svårt det skulle vara att hitta där. Efter några timmar var vi 1) vilse, 2) hungriga, 3) aningen våldsammare mot varandra än vad vi hade varit när vi lämnat hotellet på morgonen. Dagen hade dock börjats med ett slag i ansiktet och näsblod, så den tredje punkten är en svag en. 

I en del utav parken fanns det flera baseballplaner där olika människor spelade och vi stod där en stund och tittade. Ett flertal bänkar i parken hade små skyltar med olika texter, allt från... låt oss kalla det förlovningspresenter (kanske inte mitt förstahandsval, men å andra sidan var det ju inte jag som friade) till Victors bänk. Victor var väldigt nöjd över att ha hittat sin bänk.

 

Nu har det gått mer än en vecka sedan födelsedagsfesten och ungefär fyra dagar sedan det senaste blogginlägget. Jag har hunnit övningsköra för fjärde gången (säger fjärde eftersom att jag inte tycker att den där gången min bror manipulerade mig till att försöka backa ut vår manuella minibil på egen hand inte riktigt räknas, kan inte helt ärlig säga att jag faktiskt körde bilen), vilket gick bättre än den tredje gången då vi höll på att hamna i ett dike. Denna gång var vi istället aningen för nära grannens lastbil, något min fantastiske körskolelärare (a.k.a. min mor) inte upplyste mig om förrän vi stod precis bredvid den. Är det möjligt att flytta en bil i sidled? Nej? Då kanske det kan vara en bra idé att säga till innan vi har kommit till den punkten. 

~

 

Den absolut häftigaste stadenvi besökte i USA var, enligt mig, New York. Det var även vårt första stopp och vi stannade där i tre nätter. Bodde på ett litet hotell intryckt i Koreatown, precis bakom Empire State Building. Just den byggnaden var kanske inte vad som imponerade mest på mig, om jag ska vara helt ärlig, men i övrigt hade staden fantastiskt häftiga byggnader. Bara gatusystemet, som var både mer logiskt och enklare att förstå än skolans betygskriterier, satte spår. Fick mig att fråga varför vi inte har numrerat Stockholms gator. Kom sedan på att vi har lite vatten och lite berg ivägen och genast blev allt lite knepigare. Vi var inne i Little Italy och åt lunch på en jättevacker restaurang, träffade på en trevlig halvsvensk servitör som vi olyckligtvis glömde att ta med oss hem, och strosade in i den ena parken efter den andra där vi bekantade oss med allt från ekorrar till gamla tanter. 

Människorna i New York var med lätthet både de mest sociala och de mest spännande. Jag hade på mig en t-shirt med texten "MISSING" och en bild på en tecknad mops, som för övrigt är inhandlad på Gina Tricot och inte har någon som helst koppling till mig egentligen. Två gånger blev jag stannad utav människor som undrade om hunden verkligen var försvunnen och huruvida vi hade hittat den igen. I den första parken vi besökte stod en barbröstad man och spelade saxofon, vilket är, kom igen, typ det häftigaste instrumentet någonsin. Hade jag varit musikalisk nog hade jag gett det ett försök, men jag vet mina gränser. Mitt bästa tips till den som ska besöka New York är att packa bra skor att gå i, och att lära sig tunnelbanesystemet någorlunda för helt plötsligt har man gått i tre timmar åt ett håll och inte fan orkar man gå tillbaka!

I lördags var det, efter mycket om och men, födelsedagsfirande för min mamma. Endast den närmsta släkten var inbjudna eftersom att födelsedagsbarnet hade lite ångest inför det hela. Efteråt tvingades hon dock erkänna att det faktiskt hade varit väldigt roligt! Vi var ute på landet och hade den stora middagen (närmsta släkten är liksom ungefär 30 pers) nere på vår nybyggda kaj. Vad som kan vara intressant att veta om vår släkt är att 1) den aldrig någonsin tar slut, det finns alltid någon till gömd i Smålands skogar, 2) vi adopterar in nya människor i den med jämna mellanrum, och 3) vi tycker alla att vi har fantastisk humor trots att våra träffar mest liknar en tävling i vem som kan dra det dåligaste skämtet; låt det inte skrämma bort er. Den är bred nog att rymma två långbord bredvid varandra samt ett partytält, vilket är ganska imponerande med tanke på att den förra kajen var ungefär bara en meter bred. Det var inte riktigt tanken att den nya skulle bli så stor, det bara blev så. Först behövde vi bredda den åt in mot land för att få fäste i marken, sedan behövde vi bredda den ut mot vattnet för att det skulle täcka allting och när allt var färdigt insåg vi att hoppsan, det där blev ju lite större än planerat. Men praktisk är den i alla fall, och bra mycket bättre än den gamla som inte gick att gå på mot slutet...

Eftersom att även pappa hade fyllt år, endast två dagar tidigare, firades även han lite. Från oss barn hade han fått en Hawaiiskjorta från Venice Beach som han hade lovat att ha på sig, men det blev lite för kallt för det. Istället fick han låna riktiga kockkläder och det fick honom att se ungefär 10 gånger roligare ut än vad han hade gjort i skjortan, så jag antar att det var okej ändå. I övrigt var det den klassiska vuxenpresenten alkohol som gällde. Nu råkar mamma vara allergisk mot ungefär allt så för henne blev det istället blommor, äggtimers (fråga inte), fotobok och en övernattning på spaet Yasuragi. Hon fick även smycken, en personlig solstol och lite annat roligt från släkten. 

 

Min käre mor fyllde år i lördags och min present till henne var en fotobok med bilder från USA-resan som är på väg hem till oss nu. Därför har jag nu gått igenom alla 500 bilder, vilket var både roligt och lite utmattande. När jag var där köpte jag ett nytt minneskort med plats för ca 1700 bilder i både RAW- och JPG-format, vilket kändes riktigt skönt. Bilder och text om USA kommer sakta men säkert komma upp, men det är alldeles för mycket för att få plats i ett inlägg. Min favoritbild fotade jag med min tillfälliga iphone 3, men eftersom att jag nu har uppgraderat mig lite till en 5a har jag inte tillgång till den. Lite klumpigt, haha 😉

Jag har återvänt från USA (för ganska precis en vecka sedan) och äntligen kommit tillbaka i den svenska dygnsrytmen. Fotade ungefär 400-500 bilder, vilket visserligen är lite klent med tanke på att vi var där i tre veckor men jag är nog ganska nöjd ändå. Bilder därifrån kommer att komma upp samt lite historier om vad vi gjorde. Funderar även på att ge bloggen en ny design, kanske ändra bakgrund och lite sådant roligt...

Det här verkligen otroligt härligt här ute just nu! Äntligen har det riktiga sommarvädret hittat hit (för let's face it, det kändes inte som sommar när det var 8 grader ute och blåste kulingvindar), man kan gå runt i shorts utan att frysa och det ligger människor och solar på däcket likt stora utdragna sälar. Kan det bli bättre?

Igår råkade dock min telefon gå sönder, skärmen fungerar inte alls men i ca två timmar påminde Run Keeper mig om att jag hann gå 2,2 km innan den gick sönder. Det hela slutade med att jag begravde telefonen i soffan i hopp om att slippa höra den. Batteriet har nu tagit slut, vilket var lite den effekt jag var ute efter om sanningen ska fram. Som tur var fick jag låna min systers telefon när jag skulle ut och springa i morse, det går verkligen inte utan musik! Har nu avnjutit vad som skulle kunna vara min mest lyckade avokadosmörgås hittills och bara njutit. Om jag ska vara helt ärlig finns det inte mycket annat att göra här ute, vi har lite brist på aktiviteter...