Idag var första dagen jag inte kunde rida i kortärmat, nu har det officielt blivit kallt. Sommaren är helt och hållet över. På med tjocka tröjor, införskaffa ett nytt täcke till hästen och göra sig av med ett gammalt. När vi ändå är igång behöver vi införskaffa ett nytt bett också, det nuvarande skaver lite. Var inte den här sommaren väldigt underlig? Regn och kyla i många veckor, känns som att september var den varmaste månaden det här året? Svensk sommar är ett mysterium som förbryllar många forskare helt enkelt.

Ska göra om headern när jag har tid och inspiration, vet inte riktigt hur jag vill ha den. En bild eller två kanske? En annan font? Just nu känns den bara lite väl minimalistisk, och bakgrunden har jag hunnit tröttna på. Kanske ska man använda sig av lite varmare färger och omfamna hösten? Rent av lägga till några löv och göra det lite mysigt? Ska nog kolla med Hanna först, se vad hon tycker. Har ni några idéer?

En av få fördelar med att ha en liten häst är att hennes mankhöjd är något anpassningsbar. När hon behöver vara en D-ponny så kan hon vara 148 cm prick och när hon behöver vara storhäst kan hon vara 158 cm, det går liksom att dra till med lite vad som passar för stunden. Idag var hon nog nästan 159 cm, för jäklar vad hon hoppade! Vi tränade tillsammans med (de riktiga) storhästarna för första gången och hon levererade. Mjuk och fin i både munnen och kroppen, vilket är så otroligt skönt för då kan jag fokusera på allt annat. Att hon är uppmärksam och lyssnar för små hjälper ska bara fungera, det ska jag inte behöva kämpa så mycket med som jag har gjort tidigare. Istället kunde vi tänka "ös" och "framåt" och lyckades sträcka ut oss i de där fyra galoppsprången som jag först inte förstod hur vi skulle klara. Var dock lite roligt när Storhästx1000 sedan kommer och måste hållas tillbaka för att han helst tar avståndet på tre språng. Det är sådant som gör att jag vill ha en E-ponny kategori, haha! 

Efter lite om och men har jag äntligen lyckats byta en av mina kurser mot Foto 2 istället och idag var första lektionen för mig. Lyckades ta en bild på morgonen till ett projekt de jobbat på i ca tre veckor och kunde sedan konstatera att de under sina tre veckor fått till så otroligt mycket häftigare bilder än vad jag lyckades med under mina tre minuter mellan hundpromenaden och att springa till bussen, men det kanske är ganska logiskt? Vi fick även spendera en timme i studion idag och skulle då arbeta med att repetera ljussättningar från andra fotografier, något som var både roligt och svårt. 

Idag är för övrigt min enda typ hästfria dag, ska bara till stallet för att hämta sadeln. Hanna tar Wilma istället, vilket är ganska skönt. Jag älskar att vara i stallet, men 7/7 dagar i veckan kanske blir liiite mycket!

Herregud vad jag tycker att det är svårt att fota inomhus, speciellt i ridhus där det alltid är så mörkt! Nu hade Djursholm några stora fina fönster längs med ena långsidan, men det var olyckligt nog inte på läktarsidan och då blir det lite som det blir med fotograferandet. Var dock roligt att åka dit och titta, samt riktigt roligt att träffa några utav lägerbarnen ifrån sommaren och en av ledarna jag jobbat med! Två utav tränarna från Kovik skulle tävla i eftermiddagsklassen, vilket var lite trist att missa då vi bara var där runt lunch. 

 

 

Idag har jag, utan några katastrofala följder, övningskört runt på Värmdö. Ingen dog, bilen gick inte sönder och ingen blev traumatiserad, så nog tycker jag att jag är godkänd. Har kollat runt lite på tävlingsdatabasen och insett att en nationell dressyrtävling kommer pågå i helgen inte alltför långt bort, kanske ska man åka dit och kika lite? Wilma gick riktigt fint igår, kanske ska vi planka in och rida några varv?

Avslutade kvällen med att fira min överlevnad med te och blåbärspaj, men intressantare än så blir det nog inte. Ska kanske höra av mig igen när jag har något roligt att berätta eller några fina bilder att visa? 

Det finns hel del konst i världen. En del konstig konst. En del väldigt klok konst. En del väldigt korkad konst, onekligen. Många bra böcker och meningsfyllda fotografier och vackra målningar.

Av någon anledning har en av mina favoritkonstnärer länge varit Vincent Van Gogh, hur otroligt klyschigt är inte det liksom? Tycker om hans verk, tycker om de små fragment av hans historia som jag känner till. Visste ni att det sägs att han drack gul målarfärg för att han trodde att det skulle göra honom lycklig? Han tyckte att gul var en lycklig färg och trodde på att lycka kom inifrån. Innebär det att han var lyckligare, eller åtminstone försökte bli lyckligare, när han målade solrosorna? 

Tack vare den enda fotokurs jag gick fick jag upp ögonen för fotografen Sally Mann, som helt ärligt verkar en aning sjuk i huvudet. Hon har fotat allt från sina egna barn till döda ruttnaden kroppar till gamla slagfält där hundratals människor mist sina liv. Täckt hela cirkeln liksom. Måste man inte vara lite sjuk i huvudet för att söka sig till något sådant?

 

Just nu läser jag Jessie Burtons The Miniaturist och Jennifer Strouds fantastiska blogg, försöker att få intryck på andra sätt än genom bara bilder. Lyssnar på musik, försöker kanske ta in så mycket som möjligt för att sedan kunna få ur mig något eget? Tycker ni både läsa både bloggen och boken, de är (ursäkta uttrycket) skitbra båda två. 

Har ganska exakt en vecka på mig att se Nick Brandts utställning på fotografiska. Har tänkt på det hela sommaren men inte tagit tag i saken, tyckt att jag har haft gott om tid på mig. Är jag en mästare på att skjuta på saker, eller vad?

Snacka om att hösten har kommit nu! På morgonens hundpromenad låg det dimma över hela Nacka och när bussen åkte över bron såg man endast en vit vägg på varje sida. Tycker dimman är himla häftig, men det får gärna spricka upp i sol senare på dagen. 

Igår joggades Wilma i skogen och vi övade på lite skänkelvikningar och slutar längs med småvägarna. Svårt när man inte har en spegel att titta i, men nog tycker jag att hon gick fint. Så fort vi vänder hemåt får hon plötsligt väldans med kraft i sig och det är då man får passa på att fånga upp den haha! 

Utnyttjade dagens långa sovmorgon med att försöka fota en ny profilbild till sociala medier, då min gamla är ett år gammal. Haha, jag byter bara bild ungefär en gång per år och nu var det dags. Tycker det är så svårt att stå framför kameran när jag är betydligt mer van vid att stå bakom, vad ska man göra liksom? Men nu är det i alla fall åtgärdat! Någon dag borde jag kanske ta med mig Hanna och fota ordentligt, men den dagen får ta och vänta...

 

Idag har jag varit på Hästens Dag, ett hästevent som utspelar sig ute på Siggesta med bland annat uppvisningar, seminarium och lite olika tävlingar. Lärde mig lite spännande om bett och såg några fina ekipaget. Både Hanna och jag blev kära i westernhästarna, och imorgon ska jag försöka få upp lite fler bilder ifrån ritterna, nedan följer lite smakprov. Nu är det dock sovdags, så god natt på... dig bloggen? Er läsare? Universum?

 

Är ju ute i skärgården och får mitt internet via en Ipad som jag trodde hade fritt surf. Nu har det visat sig att så inte är fallet och jag har tvingats sänka hastigheten på mitt surfande för att kunna fortsätta. Känner mig lurad, rent av bedragen. Kanske ett tecken på att jag har det himlans bra just nu, att jag kan bli upprörd över något sådant? Sitter i soffan på den inglasade verandan och dricker te, lyssnar på musik (streamar via Spotify, kan det vara därför surfen tog slut månntro?) och surfar runt på nätet. Lever det goda livet, helt enkelt. 

Var ute på en sista kvällspromenad med valpen för någon timme sedan, passade på att knäppa några bilder i det häftiga kvällsljuset. Olyckligtvis är Biffen den där sortens valp som inte kan sitta still i mer än några sekunder; med krav på att det ska finnas något spännande att titta på som en sedan kan kasta sig efter. Skulle hemskt gärna ladda upp fler bilder och visa er, men sedan var det ju den där grejen med internetet...

Det är underligt det här med att vissa människor tycks vara gjorda för ett visst språk, hur det passar dem så bra. Hur människor kan vara bra på olika delar av ett språk, eller varför inte flera språk? Jag tycker att jag är duktig på språk, i en viss mån. Jag skriver mycket, läser mycket, och talar mycket på både engelska som svenska. Grammatik och stavning är lite min grej, är inte det underligt? Att jag fick fallenhet för just det? Något jag däremot inte fick fallenhet för var spanska; herrejävlar vad jag tyckte det var jobbigt!



Både jag och Hanna (blogg-Hanna, för er som inte vet, och jag gick i samma klass genom hela grundskolan) gick ur nian med A i spanska. Visst fick jag försöka två gånger på det där muntliga nationella, jag satte det inte på direkten som hon gjorde, men ett A fick jag likaså. Hanna hade nog fått något högre om det funnits, ett AA liksom, men ändå. Noteras bör att jag inte hävdar att vi var likvärdiga i våra spanskakunskaper, men på pappret var vi det. Den stora skillnaden är dock att Hanna avslutade även Spanska 3 samt Spanska 4 med A i betyg, medan jag hoppade av Spanska 3 efter... en månad? Ish? Det där var inte min grej; jag var delvis fruktansvärt dålig på det och delvis tyckte jag illa om läraren (det händer mig ibland, vet inte riktigt varför? Kan det ha med mig och göra istället för med dem? Naaah...). Resultatet? Jag kan fråga var toaletten ligger på spanska, samt be om ursäkt för att jag kommer försent. Det hände en del i högstadiet. Det händer en del fortfarande men nu kan jag be om ursäkt på svenska istället. Visst tog jag mig runt på min krackliga spanska när vi var i Lloret, trots att de tekniskt sett talar katalanska och jag "talar" castellano, så lite stolt är jag, men nog är det lite underligt hur det där med spanska kan passa någon som handen i handsken och smaka fullkomligt förskräckligt i mun på andra. Personligen tycker jag att spanska smakar som den hostmedicin jag tar just nu; går att få ner, absolut, men skulle kanske helst undvika. 

Efter att ha spenderat två veckor i härliga Lloret De Mar i Katalonien har jag nu återvänt hem! Har bytt värme och öppna hav mot åska i en sluten skärgård, men det är ganska mysigt här med. Var i Lloret med 11 vänner och bara njöt av livet; badade, tränade, gick på upptäcktsfärd i gamla kastell, och blev intensiv tvåveckorsstammis på olika ställen. Jag och min kära rumskamrat hittade en mysig restaurang att äta lunch på så fort vi fick chansen och en i gänget (som bott i Lloret) kände till en bar där vi hängde nästan varje kväll. Tyckte om känslan av att bli igenkänd när vi kom till "våra" ställen, en blir lätt bortskämd med sådant. 

Sedan jag kom hem har inte mycket blivit gjort; började först igår titta igenom de få bilder jag tog under resan trots att jag kom hem i måndags, har istället spenderat mest tid i soffan med valpen och försökt göra mig av med den förkylning jag lyckades dra med mig hem. Plockade kantareller igår, kan hälsa från Biffen att han är expert på att hitta kantarellerna och nog tycker att de är ätbara så som de är när man hittar dem i mossan. Vi är än inte helt överens om detta.

Nedan får ni lite mindre semestriga bilder från en väldigt semestrig plats ↓

Äntlingen har mitt sommarlov börjat på riktigt! Veckan som lägerledare är över och jag ska inte jobba mycket mer förrän i slutet av sommaren, har bara en sak kvar att göra sedan är det total frihet som gäller. Efter att ha hängt med 21 glada barn, nästan 30 olika fantastiska djur och ett par sköna lägerledare känns allting underligt tyst och lugnt. Var uppe till ett inatt istället för att lägga mig vid nio, gick upp tre timmar senare än vad jag gjort hela veckan och hade inget annat jobb att göra annat än att plocka undan frukosten som någon annan tagit fram. Har dock sovit i ca fyra timmar under dagen, kanske var det dags för mig att ta det lite lugnt nu? Ska ut och cykla en sväng nu, vi hörs senare!

Har förresten kärat ner mig i Donkeyboys nya låt Downtown, trots att det inte är musik jag vanligtvis lyssnar på, och tycker att ni alla borde söka upp den och lyssna på!