Skulle leta fram en tre år gammal bild för att demonstrera hur det kan se ut när man studsar en blixt i exempelvis väggen bredvid motivet; visste precis vilken bild jag var ute efter och gick därför in på gamla bloggen. Snacka om nostalgichock! Hittade bilder från 2011, 500 pixlar breda och med färger och textures som jag aldrig skulle använda mig av idag men som då var himla coolt.

Ni vet de där gamla reklamerna man ser ibland från 90-talet? De där som är så överdrivna och knäppa för att man precis hade upptäckt specialeffekter och bara inte kunde få nog av dem? Så var mina foton. Titlarna var ofta stycken från låtar och hur smart var inte det egentligen? Musik kan vara ett sådant underbart komplement till en bild eller bildserie. Om jag någonsin har en utställning kanske jag ska ha musik spelandes i bakgrunden haha. Ska nog sammanställa några gamla godingar därifrån och visa här..

Biffen har lång men tunn päls och har börjat frysa nu när det blivit kallare. Än är det ingen snö men det är frost varje morgon och satan så kallt. Så vad gör vi då? Jo, tänker att en tröja nog skulle sitta bra på hunden! Vi åker till butiken, tittar runt lite och plötsligt hittar pappa en liten liten dunjacka. Med luva. Och mjukt foder på insidan. Hur galet söt är han inte?

 

I lördags var Hanna över och vi kollade på The Man From U.N.C.L.E. som var grymt bra! En härligt annorlunda sorts spionfilm, där man inte använda sig av klassiska (och dötråkiga) könsroller och hade flera intressanta olika karaktärer. Dessutom: hur snygga är inte de tre huvudrollsinnehavarna? Och en är dessutom svensk, det är ju grymt coolt! Filmen i sig var ganska lätt och rolig, även om den hade några mörka stunder. En charmig feel good-film liksom. 

 

Det bästa med filmen är nästan att karaktärerna är så annorlunda mot vad man brukar se i många spion-/deckarfilmer. En av huvudrollerna spelades av en tjej och var både komplex och intressant, bara det är ju en sådan jävla bristvara i sådana filmer (av fyra, enligt mig och postern ovan, intressanta karaktärer var dessutom två kvinnor och två män). Vi är väl ändå överrens allihopa om att man somnar av tristess när man ser en film där huvudkaraktären är så stereotypisk att man sett den tjugo gånger tidigare och vet precis hur den kommer reagera? Nej, könsroller är inte bara skadliga i verkligheten utan även riktigt jävla långtråkiga på film. 

Oj, nu har det stått tyst här ett tag igen! Har inte haft några roliga nya bilder och det är ju egentligen därför som bloggen finns, så då blir det lite som det blir. Men ska prata lite med Hanna och försöka få igång ett projekt med henne, behöver bara hitta en dag då vi båda kan och studion i skolan är ledig. 

I måndags fick jag låna hem en gammal Rolleiflex, hur cool är den inte? Helmanuell, vilket är lite läskigt, och med en gammal film i med IOS 100 och 12 bilder att ta. Har inte bestämt mig än för om jag ska framkalla den filmen först innan jag försöker med nästa, så att jag kan se resultaten, eller om jag ska köra på. Vill gärna fota i färg; vi har alltid kört på svart-vitt när vi fotat analogt i skolan. Har spanat in en liten butik på Hornsgatan där jag tror att jag kan framkalla negativen och få bra resultat trots min lilla studentbudget...

Efter lite pillande är jag äntligen klar med parafrasarbetet och för första gången på länge är jag riktigt nöjd! Ljuset där vi fotade var fantastiskt och även om det inte blev exakt som jag tänkt från början blev det riktigt bra. Sen skulle jag kunna sitta i Photoshop och ändra saker fram och tillbaka eftersom jag aldrig kan bestämma mig, men nu är det inlämnat och klart. Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle ta bilden över eller den nedan, men det blev den översta till slut.

Här är origianlbilden tillsammans med min parafras:

Igår begav vi oss till Siggesta igen för att delta i årliga Siggestaritten, mitt och Wilmas första försök på dressyrtävling tillsammans. Siggestaritten är en liten egendesignad version utav en Pay & Ride som jag var med och startade på Siggesta för några år sedan, så nu var det dags att delta för första gången! Tror ni att Wilma tyckte det var en bra idé? Absolut inte.

På framridningen kändes hon helt okej; tanken var att litegrann jogga igenom programmet väl inne på banan och bara ta det enkelt, men hon hade helt andra planer. Några bocksprång blev det allt i galoppfattningarna på framridningen men hon fattade i alla fall galopp. Väl inne i collecting ring däremot surade hon ihop fullständigt och vägrade nästan att ta ett steg till och som den envisa åsna jag själv är sket sig allt fullständigt. Haha ni anar inte hur arg jag var efteråt, först på henne och sedan på mig själv! Efter en stund lyckades jag lugna ner mig, men satan vilket taskigt temperament jag har ibland. Blir så arg när jag vet hur fint hon kan gå i vanliga fall och hon gör sitt absolut värsta när det väl gäller. Men men, som de sa i stallet; då var vi något att träna på! Ska försöka ta mitt körkort så snabbt som möjligt och sedan försöka komma iväg på lite Pay & Ride's så kanske det släpper till slut...