Det är underligt det här med att vissa människor tycks vara gjorda för ett visst språk, hur det passar dem så bra. Hur människor kan vara bra på olika delar av ett språk, eller varför inte flera språk? Jag tycker att jag är duktig på språk, i en viss mån. Jag skriver mycket, läser mycket, och talar mycket på både engelska som svenska. Grammatik och stavning är lite min grej, är inte det underligt? Att jag fick fallenhet för just det? Något jag däremot inte fick fallenhet för var spanska; herrejävlar vad jag tyckte det var jobbigt!



Både jag och Hanna (blogg-Hanna, för er som inte vet, och jag gick i samma klass genom hela grundskolan) gick ur nian med A i spanska. Visst fick jag försöka två gånger på det där muntliga nationella, jag satte det inte på direkten som hon gjorde, men ett A fick jag likaså. Hanna hade nog fått något högre om det funnits, ett AA liksom, men ändå. Noteras bör att jag inte hävdar att vi var likvärdiga i våra spanskakunskaper, men på pappret var vi det. Den stora skillnaden är dock att Hanna avslutade även Spanska 3 samt Spanska 4 med A i betyg, medan jag hoppade av Spanska 3 efter... en månad? Ish? Det där var inte min grej; jag var delvis fruktansvärt dålig på det och delvis tyckte jag illa om läraren (det händer mig ibland, vet inte riktigt varför? Kan det ha med mig och göra istället för med dem? Naaah...). Resultatet? Jag kan fråga var toaletten ligger på spanska, samt be om ursäkt för att jag kommer försent. Det hände en del i högstadiet. Det händer en del fortfarande men nu kan jag be om ursäkt på svenska istället. Visst tog jag mig runt på min krackliga spanska när vi var i Lloret, trots att de tekniskt sett talar katalanska och jag "talar" castellano, så lite stolt är jag, men nog är det lite underligt hur det där med spanska kan passa någon som handen i handsken och smaka fullkomligt förskräckligt i mun på andra. Personligen tycker jag att spanska smakar som den hostmedicin jag tar just nu; går att få ner, absolut, men skulle kanske helst undvika. 

Efter att ha spenderat två veckor i härliga Lloret De Mar i Katalonien har jag nu återvänt hem! Har bytt värme och öppna hav mot åska i en sluten skärgård, men det är ganska mysigt här med. Var i Lloret med 11 vänner och bara njöt av livet; badade, tränade, gick på upptäcktsfärd i gamla kastell, och blev intensiv tvåveckorsstammis på olika ställen. Jag och min kära rumskamrat hittade en mysig restaurang att äta lunch på så fort vi fick chansen och en i gänget (som bott i Lloret) kände till en bar där vi hängde nästan varje kväll. Tyckte om känslan av att bli igenkänd när vi kom till "våra" ställen, en blir lätt bortskämd med sådant. 

Sedan jag kom hem har inte mycket blivit gjort; började först igår titta igenom de få bilder jag tog under resan trots att jag kom hem i måndags, har istället spenderat mest tid i soffan med valpen och försökt göra mig av med den förkylning jag lyckades dra med mig hem. Plockade kantareller igår, kan hälsa från Biffen att han är expert på att hitta kantarellerna och nog tycker att de är ätbara så som de är när man hittar dem i mossan. Vi är än inte helt överens om detta.

Nedan får ni lite mindre semestriga bilder från en väldigt semestrig plats ↓

Över påsklovet besökte jag Duved/Åre under några dagar och fick då uppleva Tännforsen. Vattnet stod så lågt att vi kunde gå ut en bra bit i vad som vanligtvis var själva forsen och jag fick höra att man varje år byggde vad som i princip var en enorm igloo under vattenfallet (ish?). Då det varit för lite snö och kyla i år blev det ingen isgrotta, men utsikten var ganska otrolig ändå! En vacker dag ska jag lära mig att våga höja bländartalet lite så att skärpedjupet blir som jag tänkt mig, men den dagen är tydligen inte här än...

Nu börjar bloggen ta lite form i alla fall, även om jag fortfarande inte är helt nöjd. Ska spåna lite på en ny bakgrund, kanske ändra titeln lite också. Är sugen på något lite mer svart/vitt, för att hålla designen så ren som möjligt. Nu när jag ändå gått en webbdesignskurs kan man ju tycka att jag borde kunna det här med bloggdesign, men tydligen inte haha! Nu ska jag och valpen sova, imorgon ska jag försöka hinna gå igenom lite bilder från det senaste årets resor...

 

 

Det var några dagar sen jag skrev senast här på bloggen, men det behöver vi inte låtsas om. Onsdagar är den dag vi går längst i skolan och som en bieffekt utav detta är det även den dag då vi alla är tröttast. Men jag har trots det lyckats göra klart nästan allt som ska vara färdigt nu och kan därför sitta hemma och äta glass istället för att vara produktiv. 

När vi skulle besöka Central Park i New York var vi i alla fall smarta nog att planera in att ta tunnelbanan hem istället för att gå två timmar till, men vi hade inte riktigt räknat med hur enorm parken skulle vara och hur svårt det skulle vara att hitta där. Efter några timmar var vi 1) vilse, 2) hungriga, 3) aningen våldsammare mot varandra än vad vi hade varit när vi lämnat hotellet på morgonen. Dagen hade dock börjats med ett slag i ansiktet och näsblod, så den tredje punkten är en svag en. 

I en del utav parken fanns det flera baseballplaner där olika människor spelade och vi stod där en stund och tittade. Ett flertal bänkar i parken hade små skyltar med olika texter, allt från... låt oss kalla det förlovningspresenter (kanske inte mitt förstahandsval, men å andra sidan var det ju inte jag som friade) till Victors bänk. Victor var väldigt nöjd över att ha hittat sin bänk.

 

Nu har det gått mer än en vecka sedan födelsedagsfesten och ungefär fyra dagar sedan det senaste blogginlägget. Jag har hunnit övningsköra för fjärde gången (säger fjärde eftersom att jag inte tycker att den där gången min bror manipulerade mig till att försöka backa ut vår manuella minibil på egen hand inte riktigt räknas, kan inte helt ärlig säga att jag faktiskt körde bilen), vilket gick bättre än den tredje gången då vi höll på att hamna i ett dike. Denna gång var vi istället aningen för nära grannens lastbil, något min fantastiske körskolelärare (a.k.a. min mor) inte upplyste mig om förrän vi stod precis bredvid den. Är det möjligt att flytta en bil i sidled? Nej? Då kanske det kan vara en bra idé att säga till innan vi har kommit till den punkten. 

~

 

Den absolut häftigaste stadenvi besökte i USA var, enligt mig, New York. Det var även vårt första stopp och vi stannade där i tre nätter. Bodde på ett litet hotell intryckt i Koreatown, precis bakom Empire State Building. Just den byggnaden var kanske inte vad som imponerade mest på mig, om jag ska vara helt ärlig, men i övrigt hade staden fantastiskt häftiga byggnader. Bara gatusystemet, som var både mer logiskt och enklare att förstå än skolans betygskriterier, satte spår. Fick mig att fråga varför vi inte har numrerat Stockholms gator. Kom sedan på att vi har lite vatten och lite berg ivägen och genast blev allt lite knepigare. Vi var inne i Little Italy och åt lunch på en jättevacker restaurang, träffade på en trevlig halvsvensk servitör som vi olyckligtvis glömde att ta med oss hem, och strosade in i den ena parken efter den andra där vi bekantade oss med allt från ekorrar till gamla tanter. 

Människorna i New York var med lätthet både de mest sociala och de mest spännande. Jag hade på mig en t-shirt med texten "MISSING" och en bild på en tecknad mops, som för övrigt är inhandlad på Gina Tricot och inte har någon som helst koppling till mig egentligen. Två gånger blev jag stannad utav människor som undrade om hunden verkligen var försvunnen och huruvida vi hade hittat den igen. I den första parken vi besökte stod en barbröstad man och spelade saxofon, vilket är, kom igen, typ det häftigaste instrumentet någonsin. Hade jag varit musikalisk nog hade jag gett det ett försök, men jag vet mina gränser. Mitt bästa tips till den som ska besöka New York är att packa bra skor att gå i, och att lära sig tunnelbanesystemet någorlunda för helt plötsligt har man gått i tre timmar åt ett håll och inte fan orkar man gå tillbaka!

Min käre mor fyllde år i lördags och min present till henne var en fotobok med bilder från USA-resan som är på väg hem till oss nu. Därför har jag nu gått igenom alla 500 bilder, vilket var både roligt och lite utmattande. När jag var där köpte jag ett nytt minneskort med plats för ca 1700 bilder i både RAW- och JPG-format, vilket kändes riktigt skönt. Bilder och text om USA kommer sakta men säkert komma upp, men det är alldeles för mycket för att få plats i ett inlägg. Min favoritbild fotade jag med min tillfälliga iphone 3, men eftersom att jag nu har uppgraderat mig lite till en 5a har jag inte tillgång till den. Lite klumpigt, haha 😉

Jag har återvänt från USA (för ganska precis en vecka sedan) och äntligen kommit tillbaka i den svenska dygnsrytmen. Fotade ungefär 400-500 bilder, vilket visserligen är lite klent med tanke på att vi var där i tre veckor men jag är nog ganska nöjd ändå. Bilder därifrån kommer att komma upp samt lite historier om vad vi gjorde. Funderar även på att ge bloggen en ny design, kanske ändra bakgrund och lite sådant roligt...

Då var det dags för lite historia! Den här sommaren åkte jag och min familj (med ytterligare en familj som man kan kalla för allt möjligt; vänner, grannar, extrafamilj... någon är gudmoder och någon är guddotter...) till Kroatien. Vi seglade i en vecka och bodde sedan i Split i en vecka och idag tänkte jag berätta om seglingen. Jag blev som tidigare nämnt ombedd av en läsare (jag vet dock fortfarande inte hur du vet det...) att berätta om det här och som vanligt är jag några dagar försenad.

Vi utgick från Šibenik i en Elan 494 och seglade själva. Man kunde ha med en kapten från företaget som hyrde ut båtarna. I hamnen som vi utgick ifrån hade våra "grannar", en familj från Göteborg, gjort det och de var väldigt nöjda. Men som de små rebeller vi trots allt är tänkte vi att "det kan inte vara så svårt!". Vi seglade norrut där vi hade hört att det skulle vara mycket mindre öar och inte lika mycket turister. Eftersom vi seglade veckan precis efter midsommar hade turistsäsongen inte heller satt igång ordentligt och vi slapp tydligen alla italienare som åker dit i augusti. 

Att åka så tidigt på året var inga problem och utan det var ändå runt 25 grader i vattnet hela tiden. Vår första dag där nere var det galet varmt och det gick knappt att gå ut trots att det var sent på kvällen! Då hade de haft ett enormt högtryck i ca två veckor, vilket kan ha varit anledningen till att det var så pass varmt i vattnet. Tack och lov gick det över och det gick att vistas utomhus igen. Det stormade lite (ordentliga stormar!) men aldrig under några längre perioder. Vi lade bara till i en vik, väntade ut stormen och seglade vidare. Till skillnad från våra klassiska svenska stormar blåste det inte så mycket utan regnade och blixtrade. Det var faktiskt ganska mysigt, jag tycker om den sortens stormar! 

Första dagen vi seglade denna 50 fot stora båt såg vi delfiner. Olyckligtvis var jag lite för långsam med kameran och lyckades inte få en ordentlig bild på dem.

Vi hade aldrig några problem med att hitta restauranger att äta middag på. Lunch åt vi vanligtvis på båten, förutom när vi seglade in i lite större hamnar. På många öar fanns det små restauranger och det låg bojar utplacerade som man fick hyra över natten. Maten var oftast väldigt god, men bläckfisksalladen var lite för levande för vår smak. Däremot hade de stora tallrikar med skinka, ost, oliver och sjögurkor som var helt underbart goda! Haha, vi funderade till och med på att börja importera deras skinka när vi inte hittade den i svenska butiker!

Att jag aldrig hade seglat ordentligt tidigare i mitt liv var inget problem. Pappa, broder min, och pappan i den andra familjen kunde segla och jag kan nu stolt säga att jag har seglat en enorm segelbåt i tio knop! Jag bodde i den lilla kaptenshytten längst fram i båten och hade en lucka på fördäck som var min enda dörr. Just en Elan skulle jag kanske inte rekommendera; vår båt var helt ny och ändå knarrade min lucka något förfärligt, ett dörrhandtag lossnade, toalettdörren gick i baklås och vattenmätaren (som visade hur mycket sötvatten vi hade i tanken) fungerade inte. Det var en väldigt vacker båt och trots alla fel blev vi väldigt förtjusta i den (vi hade ju ändå vårat första stora segeläventyr med henne!), men när man tänker tillbaka lite är det lite underligt. Hon hette för övrigt Fiji och en britt frågade oss därför om vi kom därifrån eller hade någon som helst koppling till Fiji. Det hade vi inte och han såg väldigt besviken ut...

Vi stannade även i två "större" städer som jag olyckligtvis har glömt bort namnen på. Men när vi var i den ena passade vi på att besöka nationalparken Krka, och det kan jag verkligen rekommendera! Där fanns ett otroligt vattenfall, man kunde bada och ha picknick. Det fanns även några restauranger. Vi hyrde cyklar för att ta oss dit, men det gick även en båt dit och därifrån en gång i halvtimmen. Kön var dock så lång att man inte alltid kom med första gången utan fick vänta ytterligare lite till och därför valde vi cyklar istället. 

Om jag ska sammanfatta alltihop var det en otroligt häftig resa och om någon planerar på att göra något liknande är det här nog mina bästa tips:

1. Om ni utgår från Šibenik: Segla norrut. I syd var det större städer med fler turistattraktioner (man kunde t.ex. hoppa bungyjump i en stad), men norrut var naturen otrolig och det öppna havet helt underbart!
2. Gå i land och spring av er lite på kvällen! Om man inte har en tennisbana eller ett hemmagym på båten kommer man bli rastlös och jag vet själv att jag blir otroligt grinig då
3. Besök de små öarna, de är underbart charmiga
4. Åk inte för sent på året för att undvika enorma mängder turister (once again: the much feared Italians)
5. Det går bra att vara kaxig över att ha högst båt i viken... tills att det börjar blixtra

Fick för ett tag sedan en liten fråga om jag inte kunde skriva lite om hur det var att segla i Kroatien. Som den slappis jag är har jag dragit ut lite på det eftersom bilderna ligger på den externa hårddisken, men nu har jag letat fram den! Ett inlägg om det kommer upp antingen senare ikväll eller imorgon!

Men nu är det äntligen fredag och jag är kort fattat ganska så lycklig, ska äntligen få sova ut! Var och såg Thor: The dark world igår och jag tror inte att mina tre klasskamrater riktigt hade förstått vad de gett sig in på när de gick på bio med mig. Jag fangirlade mig igenom hela filmen, kved av lycka när Loki förvandlade sig till Cap. America och snodde biosnacks från Edward. I vår klass delar man mat. Det bara är så. 

Men nu ska jag ge mig på lite Kroatien bilder och försöka komma ihåg allt det roliga som hände. Jag hade aldrig seglat ordentligt tidigare och att helt plötsligt stå och styra en 50-fotare på öppet hav var helt otroligt häftigt!