Det finns tydligen en musikvideo med en låt som man har gjort en 24-timmars version av med en massa människor som dansar och ser glada ut och den har jag haft på hjärnan enda sedan en klasskompis spelade den halva samhällskunskapslektionen. 

Har ridit två hästar idag, trots lite magont och annat jobbigt. Wilma kändes riktigt fin! Vi galopperade väldigt mycket och mot slutet var hon riktigt trött, men hon höll formen mycket stadigare än någonsin tidigare i alla gångarter och lyssnade uppmärksamt på mig. Jag kunde konstatera att hon kanske inte riktigt är någon dressyrhäst, speciellt inte när jag red förbi de där enorma och vackra halvbloden som stod och gjorde små galopppiruetter uppe vid kortsidan, men om man jämför med hur hon var i början och hur hon är nu har det skett en stor förändring. Så för att vara Wilma var det ett fantastiskt ridpass, och det är ju så man får se det! Sedan red jag ett kortare pass på en riktig dressyrhäst eftersom hennes ägare var sjuk. Herregud, jag kunde knappt sitta ner i traven i början! Det var en lite större häst än Wilma med ett jättehäftigt steg, men det tog en liten stund innan han hittade knapparna och började lösa hur jag skulle göra. Till skillnad från Wilma (som gärna stannar upp vid speglarna i ridhuset för att spana in sig själv lite) tyckte den här hästen inte om att se sig själv i spegeln; hon strök surt öronen bakåt varje gång vi red förbi. Haha, det är ju lite roligt hur otroligt olika de kan vara!